Lokko är för härlig hahaha
Han blir mer o mer Paul Weller för var dag som går .
LONDON
I morse vaknade jag av Dvorák i trädgården. Lite för högt, men ändå på en behagligt acceptabel volym. När jag drog upp persiennerna, slog upp sovrumsdörren och kisade mot solen möttes jag av en livs levande stråkkvartett som, helt vitklädda, satt på edwardianska stolar i gröngräset.
Det är en av de där dagarna då så kallade vanliga människor kan anmäla sig för besök i någon av Notting Hills smått mytomspunna Communal Gardens. Och då just vår råkar tillhöra en av de trädgårdar som figurerar i Richard Curtis romantiska komedi med samma namn som vår stadsdel så är väntelistan ganska lång.
En av våra grannar har öppnat en provisorisk bar där hon endast servererar champagne. Jag tar på mig morgonrocken, häller upp lite jordgubbar i en skål, hämtar ett glas champagne och sätter mig vid frukostbordet i vårt eget hörn av trädgården med The Times ? jag försöker sluta läsa The Guardian och The Independent, de är så? organiska ? lyssnar på Dvorák och matar ekorrarna.
Hur vaknade du i morse? I ett genomvått tält i Hultsfred tillsammans med 24 goter kanske? Den här helgen utgör ju det officiella startskottet för sommarens rockfestivaler, denna styggelse som jag har föraktat med en nästan besinningslös passion ända sedan jag hamnade i Roskilde 1985.
Rockfestivalen uppfanns av obehagliga kaliforniska hippies sommaren 1967 och har sedan dess inte utvecklats en enda centimeter och att som rockkritiker tvingas besöka dem 40 år senare är lika obegripligt som att övertala valfri seriös konstkritiker att ringa på hemma hos familjen Zettergren för att recensera deras semesterfoton. Har du någonsin läst en vinkrönikör som föredrar ett flak ljummen folköl i campingmiljö framför en trevlig Sancerre vid ett bord med vit duk?
När ägnade Elle Interiör eller Residence senast tio sidor åt insidan av ett fuktskadat tvåmannatält? Men rockkritikern förväntas älska att vältra sig i lera i stället för att uppleva musik i för ändamålet skapade lokaler i närheten av rena badrum samt professionella bartenders. Camping och festivaler har inget med popmusik att göra och framför allt inte med något som en gång i tiden gjorde att jag drogs till den. Popmusik ? eller rock?n?roll om du vill ? handlar i grunden om en längtan till den stora staden, till neon och asfalt och drömmen om ett bättre liv i vita seglarskor. Några av er må tro att den handlar om sex och det är till viss del sant ? men det är sex med de vita seglarskorna på. Det viktigaste är att den alltid strävar så långt bort från frisk luft och provinsiella dialekter man kan komma. Ty den bästa popmusiken gör aldrig som alla andra. Det är min rockjournalistiska plikt att stanna i en stilla trädgård, sprött acompanjerad av Dvorák, medan ni fryser ihjäl till Evanescence.