Kul Inlägg om festival-livet av Andres Lokko

Rockfestival = styggelse

Just den här helgen är en av de finaste på hela året ty den påminner mig alltid om de främsta anledningarna till att jag är tvungen att undervisa er i popmusik. Och mer så i år än kanske någonsin tidigare. De ursprungliga skälen framför alla andra är två.
Det första var det inspirerande ögonblick när Paul Weller med The Style Council bestämde sig för att housemusik är grejen och mötte så hårt motstånd att han droppades av sitt skivbolag och över en natt förlorade flera generationer av hängivna beundrare.
Det andra och kanske viktigaste var mitt djupt rotade hat mot rockfestivalen, denna osmakliga styggelse som strider mot allt vad popmusik borde stå för. Men det återkommer vi till alldeles strax.

Den första aktualiserades så sent som i tisdags då jag för första gången det här årtusendet gick och såg Paul Weller.
Jo, det är faktiskt sant. Jag har – contrary to popular belief – inte sett honom live på tio år. Men nu spelade han i en hyfsat liten lokal, inte alltför långt härifrån, och eftersom hans frisyr befinner sig i en imponerande formtopp så åkte jag dit.
Att jag tyckte att det var en alldeles utmärkt spelning är sekundärt, det enda viktiga för dagens lektion är att konserten var inomhus. I den miljö som miljontals år av evolution till slut gjort det möjligt för oss att leva våra liv i, utan att någonsin behöva beblanda oss med det där som kallas naturen.
Ändå tar ni på er skygglapparna, låtsas som om det regnar (vilket det förhoppningsvis också kommer att göra dit ni ska) och vad gör ni?
Ni åker på rockfestival.
Varför, barn, varför?

En gång för mycket länge sedan behövde vi landsbygden för att det inte fanns några bekvämlighetsinrättningar såsom speceributiken eller Liberty’s herravdelning. Därför var vi tvungna att samla barr och kottar i kinderna. Inte bara för att överleva utan också för att hålla ungdomarna sysselsatta ända fram tills kvällens avsnitt av deras favoritprogram Beckerel med Viggo Cavling började på ZTV.
Själv var jag tvungen att sommaren 1985 ta mig till Danmark medels häst och vagn för att få se just The Style Council på den vedervärdiga medeltidsveckan i Roskilde som 21 år senare fortfarande inte förbjudits av EU.
Sedan uppfann gud housemusiken samt 7-Eleven och glesbygden uppfyllde inte längre någon som helst funktion.

Ändå lämnar tiotusentals människor varje sommar våra urbana paradis med utbildade bartenders, eftersträvansvärt bordsskick, vinkällare och slipstvång för något så oförenligt som rock i skog.
Eftersom ni uppenbarligen inte vet bättre så har jag sammanställt en liten minneslista med popmusikens fem viktigaste byggklossar som ni bör klippa ut och läsa varje gång någon svagsint gycklarentusiast föreslår att ni ska åka och campa bland skogsgoter:

1. Golvet, taket och väggen.
2. Serveringspersonalen.
3. Château Neuf du Papen.
4. Den numrerade sittplatsen.
5. Hatet.


Kommentarer
Postat av: eken

Den är lysande, fota många skogsgoter o lägg upp på bloggen!
Tror att Style Council dock spelade 1986, inte 85. Det var redan vid 13-tiden, Weller hade fula kortbyxor på sig( detta utspelade sig långt innan grungare o tramspunkare bar shorts på scen, det enda plagg av denna typ man hade sett på scen vid denna tid var Henry Rollins badbyxor!) Spelningan var dessutom rätt kass. /E

2006-06-16 @ 23:43:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback