Vi befinner oss i en musikalisk tidsålder där inte ens den bittraste fejd kan stå i vägen för en återföreningsturné. J Mascis och Lou Barlow, gitarrist respektive basist i amerikanska indierocktrion Dinosaur Jr, har varit varandras antagonister sedan Mascis för nitton år sedan sparkade ut Barlow genom att låtsas att bandet splittrats. Dagen efter återuppstod gruppen utan Barlow.

Men det som Mascis hävdar beror på kärlek till pengarna och Lou Barlow på att det beror på kärlek till låtarna gör nu att bandets ursprungstrio står på en äng i Emmaboda, redo att avsluta festivalens tjugoåriga indiehistoria.

De säger nästan ingenting till varandra på scen men är desto mer omsorgsfulla med att backa upp varandras spel och tillsammans bygga de högljudda musikväggarna, som ett slags indierockmusikalisk team-building. Mascis, mannen med det mest osannolika rockstjärneutseendet, är fortfarande en imponerande skicklig gitarrist och Barlows basspel verkar komma från någonstans djupt ner i muskelminnet.

De strösslar med gamla hits, spelar sin gamla cover på The Cures Just like heaven och givetvis några spår från återföreningsskivan Beyond. Trummisen Murph ser glad ut och Barlow spelar sin bas med ett par uppkastade trosor hängande på instrumentet. Mascis ser inte ut att vantrivas alltför mycket.

Det är möjligt att Dinosaur Jr aldrig kommer få ordning på personkemin inom bandet, men den musikaliska kemin låter som om den ristats i sten.