Inte det bästa garagerockbandet någonsin - nej, ett av de allra bästa banden någonsin, alla kategorier. Nu kommer de till Way Out West för att göra en unik spelning och alla som bryr sig om musik vet att det rör sig om ett omistligt tillfälle. Bara galna hundar tillåter sig att missa ett återuppståndet, frenetiskt och varghungrigt The Sonics.
I sin första guldålder som bara varade 1963-1967 hann Tacomas The Sonics med lite drygt två skivor och gjorde knappt några konserter öster om Klippiga bergen. Trots den korta tiden och magra produktionen är det på inga sätt en överdrift att säga att vartenda band med gitarr (och de flesta utan) står i skuld till The Sonics. Ändå har ingen - inte punkbanden, inte grungebanden, inte nyrockarna - kunnat komma nära deras sjövilda dynamik som vid första och tretusende lyssningen låter som Little Richard i en orgie med ett dussin vulkaner
Till skillnad från andra band som kallas legender har The Sonics mer än ett ess i sin kortlek. Det första är Gerry Roslies röst som gör serpentiner av dina blodådror, det andra: Larry Parypas gitarr - brutal, skräpig, oxtokig. Berättelser om hur The Sonics ramponerade sina inspelningsstudior för att uppnå sin solkiga och förment enkla ljudbild är en central del i rock ´n roll-mytologin.
När andra band sjöng om blommor i håret och utopisk galaktisk fred siktade The Sonics in sig på livets verkliga glädjeämnen; låtar om det goda i att partykäka råttgift ("Strychnine"), om könssjukdomar ("The Witch"), psykopatiska flickor ("Psycho") och, naturligtvis, fördelarna med djävulsdyrkan ("He´s Waiting"). Men deras främsta vapen i kampen för att blåsa sönder den tristess och likgiltighet som hotar kväva oss är rytmen, drivet i kakofonin. Saxofon, bas och trummor hetsar fram varje låt, kör skoningslöst över pretentioner och finlir för att nå upp till en hastighet och styrka som bara är The Sonics.
När de 1967 hade bevisat att de var oövervinnerliga exploderade de och försvann efter några korta och försumbara dödsryckningar. Som ett uttryck för sin saknad startade fansen tributeband med namn som Sex Pistols, Nirvana och The Hives. Det var tyst i 35 år. Men i slutet av förra året dök The Sonics upp för två jordskakande spelningar i New York. Den andra guldåldern hade börjat. Nu kommer de hit.
Om du av någon anledning vill ha introvert och ekvilibristisk millimetermusik - håll dig undan The Sonics. Vill du däremot få skallen fyrverkerisprängd och livsgnistan tillbaka - välkommen till Slottsskogen i Göteborg i augusti. Eller som det heter i en av The Sonics finast frenetiskt furiösa låtar: "It´ll make you scream, it´ll make you shout. It´ll even knock you out!" |
